egotrippat

igår såg jag en dokumentär om polygrami. För er som inte vet vad det är, är det en livsstil som innebär att man lever i ett förhållande med två eller fler människor, vilket betyder att man kan ha två pojkvänner, eller en flickvän, en man och en pojkvän tillexempel. Det sägs att det är framtidens förhållande, men det har jag väldigt svårt att tro. När jag hör ordet kärlek och förhållande, tänker jag på en kille, kärlek, tvåsamheten. Att man har någon som bara är ens egen. Som man kan kalla sin.
Upp till 60 % av befolkningen i USA är otrogna. Ur den synvinkeln tror jag att ett polygramiskt förhållande skulle fungera, men ändå inte. För de som är otrogna handlar det om förbjuden frukt, någonting hemligt som gör att spänningen ökar. Vad är det som skulle vara så jävla spännande med att ha två pojkvänner? Man skulle säkert ändå vara otrogen. ( Baby, nu pratar jag inte bara om min åsikt utan även om hur jag sett hur andra beter sig, så don't worry, jag älskar dig!)
Och hur kan man vara kär i två personer? Man är inte 6-7 år längre då man hade en lista över dom man ville fråga chans på. Och hur fungerar det med svartsjukan? att se sin partner (kan man kalla det sin?) gå till sängs med sin andra flickvän och förstå ganska väl vad de gör. Och nästa dag är det ens egen tur.
Själva grejen med förhållanden är ju att man är kär, man älskar varandra, och man vill vara med varandra. Jag förstår inte hur ett polygramsiskt förhållande kan fungera för då är det inte ett förhållande längre.
Då är det bara som en stor orgie som fortsätter och fortsätter och fortsätter.